191

Del fjorton av uppochhoppa.se-träningsbloggsutmaning

Missade detta ämne för fyra dagar sedan, så tar igen det idag medan jag sitter på ett tåg, och det är hälsohetsen.

När det pratas träning idag, så tänker nog många på personer med pulsklockor som jagar tider eller är vältränade fitnessmänniskor och egentligen så är det inte så konstigt.

Prestationsmotionärer - Håkan Brovell

Prestationsmotionärer och vanliga motionärer sammas under en Try triathlon träningskväll vid Sjöhistoriska.

I dagens social media värld, så känns det som att den vanliga motionären glöms bort. Dvs den person som tränar för att må bra och kanske ställer upp i en tävling eller två, enbart för att det är en kul grej, men som inte känner pressen av att sätta ett nytt PB varje gång eller ens för den delen någongång.

Oftast så pratas det om elitmotionärer, vilket för mig fortfarande är ett märkligt uttryck. Vad är det egentligen? Istället skulle jag vilja prata om prestationsmotionären.

En prestationsmotionären är den person som vill prestera på sitt allra bästa. Jag själv tillhör den här kategorin, jag drivs av att prestera resultat, att slå mina gamla tider, springa längre än jag gjort tidigare med mera. Vad jag upplever på sociala medier så är det också denna grupp som dominerar i bloggar, twitter, Facebook och Instagram. Det fullkomligt exploderar av folk som skriver om sina tider, sträckor och av andra som visar upp ena body posen efter den andra. Eller lägger upp bilder på sina pulsklockor på Instagram. Vart man än tittar så utsätts vi för dessa bilder eller texter.

Att vara prestationsmotionär är inget fel, hade jag tyckt det så hade jag inte hållit på själv. Att kunna triggas av tydliga mål gör träningen så mycket roligare, tycker jag. Man ser utveckling och upptäcker saker som man skulle kunna göra annorlunda för att utvecklas ännu mer, allt från att ändra träningsupplägg, kostplaner till nya prylar som är lättare, har mindre vindmotstånd med mera. Att drivas av prestationer och göra förbättringar finns inte bara inom träning, det gäller även jobb, samhällsstrukturer med mera.

Men genom att prestationsmotionären tar så stor plats, så kan jag förstå att många ifrågasätter och kanske avstår från att träna, för att jaga prestationer rent idrottsmässigt är inget för dem.

Istället för att direkt skrika hälsohets så fort en person jagar prestationer, så är det viktigt att kunna skilja på dessa två grupper. Dvs på prestationsmotionären och den vanliga motionären. En annan sak som är viktigt att ha i huvudet är att prestationsmotionären, vill likt som en professionell idrottare göra resultat, men med den stora skillnaden att de gör det som ett jobb för att tjäna pengar och för att de drivs av prestationen, medan vi andra gör det för vi enbart drivs av själva prestationen. Visst det går att diskutera hur hälsosam hård träning är, vilket krävs för att kunna prestera på hög nivå. Men är det hälsohets? Det snarare en förutsättning för att kunna prestera. Men det gäller att vänja kroppen vid belastningen genom att öka långsamt, annars kommer skadorna som på beställning.

Men skulle jag tänka på hälsa, så är inte prestationsmotionären den första jag tänker på. Visst är prestationsmotionären hälsosam oftast, men det finns även stunder när vi pressar kroppen över vad som faktiskt är hälsosamt och då hamnar vi någonstans i en gråzon. Men det är fortfarande inte hälsohets.

Fler och fler borde röra på sig mycket mer, men är prestationsmotionären vägen att gå? För de allra flesta så är det inte det, istället borde den vanliga motionären vara vägen. Det vill säga hitta glädjen i rörelse istället för att nöja sig med ett stilla sittande liv. Egentligen så borde det finnas fler sådana bloggar, FB-inlägg, Instagram bilder och Twitter-inlägg. Där rörelseglädje beskrivs, t ex om att någon har haft en helt fantastisk promenad i skogen eller att någon haft en helt kravlös joggingrunda på stranden eller vad som helst där rörelse är prio nummer ett.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *