149

Efter nästan 1 års träning så har jag nu slutfört min allra första Ironman. Det blev en tävling med positiva överraskningar samt med en oerhörd besvikelse, men med lyckan att ta mig i mål.

Kl. 07:00 gick starten för oss i age groups, då eliten startade 5min innan oss. Vid kl. 06:15 så var jag vid kattrumpan och värmde upp med simning, pga där starten gick i hamnen där fick inte vi värma upp då det helt enkelt var för lite plats. Att värma upp med ett relativt hårt och kort simpass var verkligen riktigt bra, för det drog upp kroppsvärmen och fick igång musklerna på ett bra sätt. Efter en kvart i vattnet så tog jag mig mot startområdet för att vara där vid 06:45 och inplacerade mig i min startgrupp som var för oss simmare som trodde vi skulle simma på 1h och 20min.

När starten väl gick kl. 07:00 så började kön att ringla snabbt framåt och helt plötsligt gick vi ner för rampen ner mot vattnet och då insåg jag att nu fanns det ingen återvändo och slängde mig ner i vattnet och började simma. Hittade snabbt ett bekvämt tempo och passerade simmare efter simmare, enda lilla problem jag hade i början var att hitta bojarna, men det var bara att följa strömmen av simmare så gick det ändå bra till en början. När vi sedan vände upp mot Varvsholmen så kände jag mig mer bekväm då jag hade simmat där redan i fredags med min bror och hans polare, så jag visste vart jag skulle sikta någonstans. Här hamnade jag helt själv i stortsätt hela sträckan upp till Varvsholmen och när det var dags att runda bojen så började det bli trångt igen, men med noll hänsyn till medtävlare så lyckades jag med aggressiv benspark och väl tilltagna armtag hålla medtävlare bort från mig och skapa utrymme. Av någon anledning så kommer ens överlevnadsinstinkt fram ordentligt när man befinner sig i vatten och andra försöker dra eller simma över en. Men jag lyckades att inte få någon speciell panik och simningen flöt på riktigt bra.

När vi var nere vid hamnen igen och vände av mot höger och in i en liten kanal mellan hamnsidan och en vågbrytarsida så blev det extremt trångt och här var det bara att veva och sparka så gott man kunde för att få lite plats att simma på, och jag tog mig fram helt okej men fick en fot rakt på överläppen som kändes rätt rejält men inget som gjorde att jag stannade av. När det var ca 800m kvar och då hade jag redan simmat 700m längre än vad jag någonsin tidigare gjort så började jag känna av mina axlar rejält. Kände hur jag knappt orkade lyfta armarna över vattenytan och den lilla simteknik som jag har, den försvann helt och hållet. Men tillslut såg jag rampen upp och döm min förvåning när jag trycker på klockan och ser att jag har simmat på 1.11 (officell tid 01:12:01).

Ironman Kalmar

Överraskande bra simning, och bra start på cyklingen.

När jag sprang upp för rampen så var jag smått överlycklig, då simningen har varit den del jag har fruktat allra mest och så slår jag mina förväntningar med 8min. In i T1 så tog jag det lugnt, riktigt lugnt för att lugna ner mig lite och se till att jag fick med mig allt. En växlingstid på 06:26 är inte bra, men det var ett medvetet val denna gång och inget jag ångrar så här i efterhand. Ut från simningen så låg jag rätt bra till.

Division rank (30-34år) – Plats 91 av 269
Gender rank – Plats 509 av 1 981
Overall rank – Plats 571 av 2 346

Ut på cyklingen så hade jag egentligen ingen bra plan, tanken var bara att inte köra för hårt för att spara benen till löpningen och att få i mig energi. Under cyklingen kom mina första dippar, även om jag inte hade några riktigt djupa dippar som på Swissalpine där jag skrek svordomar rakt ut i skogen efter 30km så hade jag svårt att samla tankarna under cyklingen och ordentligt fokusera.
På simningen så intalade jag mig hela tiden att jag var ute på någon sorts söndagssimning för att behålla ett skönt tempo vilket fungerade utmärkt, men på cyklingen fungerade det inte riktigt. Detta började rätt tidigt in i cyklingen och kanske redan här skulle en varningsklocka börjat ringa.

Jag kände att jag hade bra koll under cyklingen på kroppen, benen kändes bra och kroppen i övrigt likaså, men mentalt var det lite mer jobbigt. Jag blev lite frustrerad över att det var så långt, och det kändes som en enda lång transportsträcka som enbart bestod i att man skulle få i sig rätt mängd näring. Det var inte tal om att ge allt, utan mer en taktisk cykling och jag tror jag hade lite svårt för det. Men cykling runt Öland var riktigt trevlig och hur mycket folk som helst utmed vägen, vilket var himla roligt.

Ironman Kalmar

Härlig cykling på Öland och bra tryck i början på löpningen.

Vägen från östra Öland tillbaka till fastlandet var en riktigt dryg sträcka, då vi passerade Alvaret, vilket är helt öppet och så fin rak motvind på det, men jag tyckte jag anpassade mig rätt bra till omständigheterna och tog inte i när det var rätt menlöst utan la på kraften när det gick lättare istället.

I efterhand så har jag insett att jag har begått en hel del misstag på cyklingen. Jag har fått i mig alldeles för lite vätska vilket har gjort att jag har blivit uttorkad rätt snabbt. Då simningen var relativt varm med våtdräkt, så svettades jag nog en hel del där, men svårt att avgöra när man befinner sig i vatten att avgöra det. Och blir man uttorkad då slutar hjärnan fungera logiskt, jag vet nu i efterhand att jag fick varningssignaler, men där och då så tog inte hjärnan dom till sig utan var så fokuserad på att bara röra sig framåt. Vid 14-16 mil så gjorde ytterligare ett misstag när jag började känna mig hungrig och var själv slut på energibars av Enervit och tog istället en bar av märket PowerBar som Ironman stod för. Då jag aldrig testat denna innan tävling, så hade jag ingen aning vilken effekt den skulle ha på min mage. Hade jag varit helt klar i huvudet, så hade jag aldrig tagit den med den vetskapen, men med en hjärna urspel så tog jag den och åt för glatta livet.

Sista 6 milen på cykeln tog jag det rätt lugnt för spara benen inför löpningen som väntade och när jag kom in till T2 så kändes mina ben väldigt pigga med tanke på att 18 mil cykel fanns i dom. Återigen så valde jag medvetet att ta det lugnt i växlingen vilket en växlingstid på 05:55 visar. Med tanke på mina misstag på cyklingen så gick cyklingen faktiskt riktigt bra. De 18 milen tog mig 5:39:39 och gav mig följande platser.

Division rank (30-34år) – Plats 89 av 269 (tog två platser från simningen)
Gender rank – Plats 597 av 1 981 (tappade ett flertal platser från simningen)
Overall rank – Plats 639 av 2 346 (tappade ytterligare ett flertal platser från simningen)

Nu väntade bara sista delen, 42,2 km av löpning runt Kalmar. Det var denna del som jag hade längtat efter och verkligen ville ge allt. Det skulle visa sig att jag fick ge allt, men istället för att ge allt fysiskt så var jag tvungen att ge allt mentalt för att inte ge upp och bryta. Det hela började väldigt bra och när jag stack ut från växlingsområdet så kände jag direkt hur mina ben svarade väldigt bra på löpningen och första kilometern gick på 4:46 och min puls var en bra bit under tröskelnivån. Sänkte farten en aning så jag låg på 5min tempo och höll detta fram till 6km. När jag nådde 6km så fick jag betala priset för alla misstag jag begått tidigare under dagen. Helt plötsligt känns det som om två knivar sitter under mina revben och bara trycker. Ett ihållande hål som vägrar släppa på hela 4,2mil och en orolig mage som bara bubblar och har sig, samt ett illamående som står högt upp i halsen.

Ironman Kalmar

Fullt fokus under löpningen, och trots misären så ändå lite glada miner.

Jag försökte bli av med smärtan under revbenen med alla knep jag kunde komma på, försökte få i mig vätska för nu var jag helt uttorkad, men fick inte i mig något, inte ens vatten. Det enda jag kunde göra var att skölja munnen och sen spotta ut vattnet. Jag kände en ren besvikelse över att behöva gå när jag hade sett framemot att få springa hela dagen. Men samtidigt så jobbade jag mentalt med att ställa om mig och bara inse att faktum var att jag kunde inte springa, utan små bitar jogging växlat med gång var det som fungerade och jag var fast besluten att ta mig mål.

Efter 5:42:14 var jag i mål på löpningen och efter 12:46:15 så var jag i mål på mitt första Ironman och en enorm lättnad kom över mig. Löpningen var en ren katastrof, en mardröm faktiskt men jag lärde mig en viktig sak och det är att jag kan rent mentalt ställa om mig efter rådande omständigheter och acceptera faktum, men ändå vara fast besluten att nå mitt nya mål och inte bryta.

Ironman Kalmar

Extrem skön känsla att nå den blå mattan och målet.

Självklart så föll jag som en sten rent resultatmässigt och resultat blev tillslut en dyster läsning, då jag bara egentligen är intresserad av division rank.

Division rank (30-34år) – Plats 216 av 269
Gender rank – Plats 1254 av 1 981
Overall rank – Plats 1404 av 2 346

Men Ironman Kalmar är en världstävlingen, jag har inte upplevt något liknande. Publiken och volontärerna är i världsklass, att redan vid simningen kl. 07:00 så är det fullt med publik längs hela kajen vilket är helt galet och det blir bara mer och mer folk ju längre tävlingen lider. Jag hade nog inte klarat av tävlingen utan alla hejarop från dels SPIF klubbkamrater, mina föräldrar, bror, svägerska och brorsdotter och massa personer som jag lärde känna under min studietid i Kalmar, samt från alla andra som skrek mitt namn eftersom det stod på nr.lappen.

Jag kommer köra Ironman Kalmar igen redan nästa år. För hur jag än vänder och vrider på det, så är jag inte nöjd. Rent ut sagt så misslyckades jag med att hantera de fyra delar en Ironman består av, simning – cykling – löpning – nutrition. Jag är stolt över att jag inte bröt och tog mig igenom, men jag är inte nöjd över min prestation för jag vet att jag kan såpass mycket bättre när kroppen fungerar som den ska.

5 kommentarer

  1. Intressant läsning! Imponerade prestation. Såg hur tufft du hade det och tvivlade på om du skulle fullfölja. Väl kämpat! Nästa år…då! /jonas

    1. Tack, jo det var en aningen kämpigt under marathon delen. Men att nå målet var det enda som räknades i slutändan när det gick trögt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *