179

Del två av uppochhoppa.se-träningsbloggsutmaning

Mitt första träningsminne är från simskolan och är inte överdrivit positivt. Jag har alltid älskat att vara i vatten, speciellt i havet och speciellt i havet utmed Kämpinge strand, som enligt mig är en av Sveriges bästa stränder. En sommar utan dagar på Kämpinge strand, var knappast ens värt att kalla en sommar.

Minne - Håkan Brovell

Som tur är så har jag bra föräldrar som såg till att det har blivit massor av dagar i Kämpinge för att bada och hänga på stranden, och att vara i havet var helt klart det bästa. Mest av allt så älskade jag att vara under vattenytan och ibland kunde jag vara under så länge att mina föräldrar började att undra vart jag hade tagit vägen. Än idag så älskar jag att vara under vattenytan och dykning är numera en favorit syssla.

Trots att jag älskade att vara i havet, så ogillade jag simskolan riktigt mycket. För när jag var i havet så nådde jag alltid botten om jag ställde mig upp, och när jag var under vattenytan så var jag viktlös och flöt. Men när jag hamnade i simskolan och skulle simma och hålla mig vid ytan så fungerade ingeting. Jag flöt inte, utan kände mig som en sten som ville ligga kvar på botten och jag var verkligen sämst i gruppen på att simma. Jag kom i stort sätt alltid sist när vi skulle simma en sträcka, och jag minns också att jag alltid var tvungen att stanna längs vägen och greppa kanten. När vi sedan stod vid ändkanten där vattnet är som grundast så var jag alltid tvungen att stå på en bänk som de hade ställt fram, då jag var så kort och inte kunde stå på botten.

Jag minns att jag aldrig tyckte det var speciellt roligt att gå till simskolan, för jag visste alltid att jag skulle vara sämst där. Att försöka simma bröstsim var en plåga och jag fick aldrig ihop det där med att benen och armarna skulle vara i synk. Där och då insåg jag att simning inte var för mig och tillslut kom jag in på fotboll istället, vilket var mycket roligare vid den tidpunkten.

Det är ändå lite ironiskt att med mitt minne av simning som något ångest framkallande, nu håller på med triathlon och tycker att simning faktiskt är riktigt roligt. Så det är tur att det går att överkomma dåliga minnen och göra något bra av det.

6 kommentarer

  1. Tänk så roliga minnen från Kämpinge, även oron när du ”försvann” under vattnet. Påverkat har nog alla vandringar i skog och mark sedan du var 3 år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *