201

I mitt FB-flöde så dök det upp en artikel från Aftonbladet som Malin Wollin har skrivit för en vecka sedan. För er som inte vet vem Malin Wollin är, så kallar hon sig själv för fotbollsfru och skriver debattartiklar i Aftonbladet och Familjeliv samt bloggar.

Ibland kan jag tycka att det hon skriver är lite roligt, den artikel som hon skrev nu är det definitivt inte. Artikeln som Malin Wollin har skivit heter Måste ni cykla ihjäl alla känslor.

Efter att ha läst de inledande orden så kommer snart första märkliga påståendet från Malin Wollin.

”Vad är det för fel på folk? Är kriserna så svårridna att ni måste cykla ihjäl alla känslor?”

Malin Wollin tror att bara för att man cyklar så har man någon sort kris. Jag skulle istället hävda att jag aldrig varit i mer kontakt med mina känslor som när jag cyklar. För mig fungerar det som ren terapi, som egentligen all träning gör. Det är då jag kan processa alla tankar jag har och alla intryck jag har fått under dagen. Sen den frihet jag känner när jag cyklar får jag inte av mycket annat.

”Det är så många cyklister och löpare på vägarna att jag får hamster­hjärta. Och hälften av gångerna kan jag inte bestämma mig för om jag ska hålla ut eller försöka pricka dem med min kofångare.”

Det här gör mig mest förbannad. Att ens försöka skämta om att pricka cyklister med en kofångare, om det ens är ett skämt är hemskt. Att sitta på en cykel helt oskyddad när det kommer bilar i hög hastighet, är ingen trevlig upplevelse. Det måste sägas, många bilister är helt fantastiska på att ge oss cyklister stort utrymme när de ska köra förbi. En stor eloge till dessa bilister. Men det finns även en stor skara bilister där säkert Malin Wollin tillhör, som verkligen utmanar ödet och ligger fruktansvärt nära. För oss som cyklister är det inte en speciellt rolig känsla, när man märker att backspegeln på bilen nästan nuddar en.

Det som många bilister kanske inte vet är att det krävs inte mycket för att man ska vingla till lite med cykeln. Det kan vara vind från sidan eller en grop i vägen som ställer till det. Lämnas vi inget utrymme för att kunna parera dessa saker, så kommer det att smälla och utgången vet ingen hur den kommer att sluta. Så ser du en cyklist, snälla lämna utrymme istället för att utmana ödet och försöka ligga så nära som möjligt. Det är ingen kul upplevelse för oss som sitter på cyklarna, och känna att där hade jag tur att jag fortfarande sitter kvar på sadeln. För vi som cyklister har all rätt att vara på vägen, och med rent sunt förnuft så ska man visa respekt för sina medtrafikanter.

Malin Wollin ger också några tips på hur man lever livet.

”Läs en bok, älska med varandra, ­bada i havet, lukta på bebisar, sätt ett frö, odla en växt, klappa en katt, se en fransk film, ring till en vän, rosta din egen müsli, skriv en debatt­artikel, lyssna på ­Studio Ett i P1 och bilda en åsikt, hälsa på en tant.”

Jag måste säga att jag skarpt ogillar människor som säger hur andra ska leva. Skulle hon leva ett bättre liv än mig för att hon inte cyklar och jag gör? Hon vet inget om mitt liv, lika lite som jag vet något om hennes. Tillslut Malin Wollin, så behöver man inte sikta på OS, för att uppskatta cykling. Ett förslag Malin, testa så kommer kanske även du att gilla cykling, eller i alla fall förstå oss cyklister innan du skriver en helt ny omdömeslös artikel i ämnet.

Anton Persson på cyclingpulse ger även han ett svar till Malin Wollin, läsvärt. Antons svar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *