Challenge Roth och jag

Ibland uppstår den här känslan att det inte är meningen att det här ska sluta på ett lyckligt sätt. Det verkar som förgjort för mig på den här tävlingen. 2016 blev det en DNS (did not start) efter att en skada slog till några veckor innan start. Jag kämpade mig igenom skadan, anmälde mig till 2017 års tävling. Skadan tog dock längre tid att komma igenom än vad jag hade tänkt, så till tävlingen var jag mest nöjd om jag kunde ta mig igenom och såg hela tävlingen som ett comeback race efter skadan, som att sluta cirkeln ungefär.

ChallengeRoth

Simma fick jag göra

Om man ska hitta något positivt med tävlingen 2017 så är det att jag kom till start. Simningen var ingen höjdare, det var väldigt tydligt att jag haft alldeles för lite träning i våtdräkt då mina axlar var helt slut efter 2300m och efter det stod jag i praktiken stilla i vattnet. Om man vill leta efter tecken på hur den här tävlingen slutar så är simningen en bra början. Men ut på cykeln kom jag och precis som simningen så kändes det riktigt bra till en början. Men en vänster sväng och några växlingar till en lättare växel för att komma upp i stundande backe så stod jag precis som i simningen helt stilla. Från cykeln dinglade hela bakväxeln i vinden. Växelörat var av. Inte nog med det, hela växeln hade fått sig en rejäl törn. Så där stod jag och begrundade vad som precis hade hänt och såg på medan alla andra cyklade vidare. Tillslut vände jag mig om och började gå tillbaka mot närmaste station där man kunde bli uppplockad. Möte servicekillar som med uppgiven blick sa att de inte kunde göra något åt växeln. Helt förståeligt, det gick inte att laga där på plats ute i skogen. Jag hade redan accepterat mitt öde i den här tävlingen och när jag möte en race marshall några sekunder senare så var det definitivt, 2017 blev året med en DNF (did not finish).

Sen jag kom hem från Roth så har jag tänkt på hur jag ska göra. Jag har varit inställd på att inte köra full distans nästa år, utan satsa mer på halva distansen. Men jag är av åsikten att om man misslyckas med något så är det lika bra att göra det direkt annars finns risken att det aldrig blir av och sen ångrar man sig. Därför satt jag kl. 10 på anmälningsdagen och tryckte som en tok på refresh knappen på anmälningssidan till Challenge Roth 2018. Jag fick en plats igen och nästa år finns inget annat än att jag ska ta mig hela vägen fram till mållinjen och sen två steg över den.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *