157

159

Ibland blir saker och ting inte riktigt som man har tänkt sig. Inte för den skull att det är fel, men kan väl säga att det inte är riktigt optimalt heller. När jag tackade ja till att springa Thy marathon 28 februari i östra Danmark, så någonstans förträngde jag nog att jag ska åka Vasaloppet 2 mars och att februari enbart har 28 dagar.

Så på någon vänster ska jag förutom att springa ett trail marathon på 42,2km även åka 90km skidor på tre dagar, ta mig från Sthlm till allra östligaste Danmark och sedan tillbaka till Sthlm för att sedan ta mig till Sälen/Mora för att sedan åter tillbaka till Sthlm, allt på tre dagar.

Det var inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men istället för att se ett stort problem så ser jag det istället som en utmaning. Jag tror inte det fysiska kommer att vara ett problem, då jag inte har något mål med Vasaloppet annat än att ta mig i mål, för att kunna avsluta klassikern. Så det loppet skulle rent av kunna gå på maxtiden om det nu skulle vara så. Utan den stora utmaningen kommer vara att transportera mig runt till alla ställen. Men med lite smart planering, så borde det gå på något sätt. Kan väl säga att jag är glad att jag upptäckte detta nu och inte nån dag före tävlingen den 28 februari.

Ibland är hjärnan inte helt med kan jag nu med lätthet konstantera, men nu gäller det att hitta bästa lösningen för att kunna både springa och sen åka skidorna.

156

158

Den som känner mig vet att jag inte gillar kyla. Att ens frivilligt åka till kyla är något som jag vanligtvis aldrig skulle göra. Men alla regler har undantag och så även denna, för i helgen så åkte jag med jobbets skidsektion till Torsby skidtunnel för att lära mig åka längdskidor inför Vasaloppet.

Torsby_Skidtunnel

Starten och slutet av Torsby Skidtunnel

Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med att åka längdskidor, förklaringen till det är att jag faktiskt aldrig har stått på ett par längdskidor i hela mitt liv. Men har alltid varit imponerad av folk som åker längdskidor och nu var det så dags även för mig.

I fredags så åkte jag och en kollega från Stockholm med riktning mot Torsby. Efter en lång bil resa, inklusive en felkörning till Arvika så kom vi fram till Torsby vid 13:30. Efter en snabb incheckning på hotellet så begav vi oss till skidtunneln och mitt livs första möte med ett par längdskidor.

Kvitterade ut ett par längdskidor i shopen, och sen var det bara att bege sig in i kylan. Tunnel höll en temperatur på ca -3 grader och det var inte riktigt något man var van vid just nu. Det var längesedan jag kände mig som en total nybörjare som jag gjorde just nu. Inte ens när jag började simma så kände jag mig så här, att jag verkligen inte kunde något alls.

Men iväg gav jag mig, in i tunnel på skakiga ben och med stakteknik som nog inte gjorde många avundsjuka. Snabbt så började tunnel att gå uppför och stakningen slutade helt att fungera. Och då kom tipset från min kollega Mats att jag skulle köra diagonalåkning, och det var inte lätt. Efter mycket möda och en hel del besvär så tog jag mig upp på toppen. Nu skulle jag bara ner också, och visst utförsåkning kan jag hantera, utförsåkning på längdskidor fick jag snabbt lära mig inte var samma sak. Efter bara några meter så låg jag i baken med skidorna ihop trasslade under mig. Efter tre fall på bara några meter så var jag så nere igen.

Torsby_Skidtunnel

Jag på skidorna, och fjället där jag även sprang en runda.

Efter den första upplevelse så insåg jag att åka runt den 1,3km långa tunneln inte fanns på kartan, utan jag skulle få hålla mig på platten av tunneln och där åka fram och tillbaka. Jag fick tipset att åka diagonalt utan stavar för att lära mig hålla balansen, samt att lära mig viktförskjutningen. Detta var väldigt nyttigt, men otroligt svårt. Att längdskidåkning skulle vara så pass svårt som det var, det trodde jag faktiskt inte. Men det var rätt kul ändå, även om jag kanske inte blev någon frälst längdskidåkare just där och då.

155

157

Att träna kan vara en lätt eller hyfsat komplicerad sak. Jag själv har börjat hamna där det nu börjar bli komplicerat. Jag tränar inte längre för hälsans skull. Visst den kommer med på köpet numera, men jag tränar helt enkelt för att prestera på tävlingar och där ska jag prestera absolut max av min förmåga.

I början så tränade jag, ostrukturerat kan man kalla det. Jag körde när jag kände för det, och då oftast fullfart och det var träning tätt inpå tävlingar. Det där med vila var inget för mig.

Efter att kört på och visserligen utvecklats i positiv inriktning så kom även skador som ett brev på posten och efter att ha kämpat mot diverse skador så har jag blivit mer och mer intresserad av hur man egentligen ska lägga upp sin träning om man vill nå resultat.

Och det är här det svåra börjar för det finns så många olika teorier om hur man bör träna. En sak jag lärt mig är att man måste har en uppbyggnadsperiod, dvs en period där man lägger grunden inför tävlingssäsongen. Det är egentligen här som man bygger upp allt, för närmare inpå tävling så finslipar man bara detta som är uppbyggt under den här perioden. Hur tränar man då under den här perioden? Även det är en vetenskap, men många skriver att man ska köra i perioder om 4 veckor, där man har 3 veckor där volym ökas varje veckan och sedan fjärde veckan så minskar volymen kraftigt och ansträngningsnivån minskas också för att kroppen ska kunna återhämta sig, för att sedan påbörja en ny 4 veckors period.

Vad jag har fått höra på olika föreläsningar och även läst i olika tidningar och forum så är det under den här perioden man kan köra riktigt tunga pass t ex intervaller, för att sedan närmare tävlingssäsong och under tävlingssäsongen mer satsa på lätta långpass.

Senaste forskningen visar även på att man ska träna mindre för att bli starkare, snabbare eller vad man nu är ute efter. Och jag tror faktiskt att vila har en väldigt stor del. För när vi väl tränar så bryts musklerna ner och fortsätter vi bara att träna så kommer musklerna fortsätta att brytas ner istället för att byggas upp. Däremot tror jag att man kan köra mycket, om man varierar sin träning och sover tillräckligt bra. För om man köra triathlon där man måste träna tre grenar så blir det svårt att hitta dagar där det går att ha en hel vilodag. Men sunt förnuft gäller, det vill säga att vi ska lyssna på våra kroppar.

Men jag tycker det här med uppbyggnadsträning och träningsupplägg är väldigt intressant, förhoppningsvis har jag kommit fram till ett som fungerar bra som jag ska köra fram till mars för att sedan försöka bygga vidare på den för att sedan kunna tävla på en så hög nivå som möjligt för mig.

Uppbyggnadsträning - Håkan Brovell

Min första vecka denna uppbyggadsperiod.

Jag har nu kört en vecka på min uppbyggnadsträning och det har faktiskt rullat på bra. Detta år så blir det lite mer cykel, där jag kommer använda cykeln till återhämtningspass då cykel är mer skonsamt än t ex löpning som sliter mer. Men bortser vi från återhämtningspassen så kommer det bli 3 simpass, 3 löpass och 4 cykelpass samt 3 core pass.
nu

Inom löpningen så är det känt att eliten tränar 80% lätta långpass och 20% är hårda intervaller. Nu kör jag två intervallpass i veckan och bara ett långpass, men tanken är att den sammanlagda tiden ska bli ca 80% lugnt och 20% hårt. Läste någonstans att alla mellanmjölkpass, dvs de som hamnar mellan väldigt lugnt och väldigt hårt inte gjorde någon som helst skillnad. Så det är lite av min tanke att alla pass ska antingen vara lugna och ligga på en lågpulsnivå eller så ska de vara riktigt högintensiva. Simningen däremot, där följer jag schema från Swim Smooth och det fungerar riktigt bra hittills och jag känner faktiskt en utveckling redan efter 4 pass.

Men som sagt träningsplanering och uppbyggnadsträning är väldigt intressant och förhoppningsvis lär jag mig ännu mer under detta år.

154

156

Idag drog jag igång uppbyggnadsperioden inför 2015, efter en veckas vila med ingen träning eller lite coreträning har det blivit, det är faktiskt helt omöjligt att inte göra någon sorts träning på en hel vecka.

Vasalundshallen - Håkan Brovell

Utsidan på den ”trevliga” entrén på Vasalundshallen

Hur som helst så blev det en ny bekantskap idag, då Kronobergsbadet är avstängt på obestämd tid pga vattenläcka någonstans så drog jag till Vasalundshallen i AIK landet Solna. Som nybliven mästare i fotboll så kändes det extra skönt att cykla igenom Solna denna morgon, då jag kl. 07:00 klev ner i bassängen för att riva av mitt första pass.

Idag började jag följa Swim Smooth träningsplan och det kändes så himla skönt att bara läsa av det som skulle göras och sen göra det. Istället som det har varit tidigare för mig att jag kommit till simhallen, utan den minsta susning om vad jag ska göra. Och så blir det någonting mittemellan, nu blir det ett helt annat fokus och det är precis det jag behöver för att utvecklas ännu mer som simmare.

Schema - Håkan Brovell

Första passet efter Swim Smooth träningsschema.

Med tanke på att jag inte har simmat sen Sthlm triathlon som var i slutet på augusti så kände mig faktiskt riktigt bekväm i vattnet, vilket var en positiv överraskning. Trodde det skulle bli rejält jobbigt och att tekniken skulle vara helt glömd, men så var inte fallet.

Hela passet avslutades med en time-trial på 400m som kommer att göras om efter 8 veckor då det här programmet är slut, då är förhoppningen att jag ska simmar snabbare än de 7:33 som jag gjorde idag. Så det ska bli himla spännande faktiskt att se förhoppningsvis framstegen, nu när jag har en tid att gå på.

153

155

Medaljer tagna under tävlingssäsongen 2014

Blivit en del medaljer under året.

Året är långt ifrån slut, men min tävlingssäsong tog i och med Lidingöloppet slut för i år. Och vilket år det har varit. Nu tänker jag inte bli så himla sentimental, men jag har i år gjort tävlingar som jag hade och fortfarande har enorm respekt för. Det har varit Premiärmilen, Milspåret, Vätternrunda, Vansbrosimningen, Swissalpine Marathon K42, Ironman Kalmar, Sthlm halvmarathon, Sthlm triathlon och Lidingöloppet. Det känns inte som om jag har kört så många tävlingar som det ändå är, men det har varit kul speciellt tävlingarna som jag inte har kört tidigare.

Årets höjdpunkt har helt klart varit Swissalpine Marathon och Ironman i Kalmar, Vätternrundan kommer där efter. Swissalpine ligger högt på listan för det var så långt ifrån den vanliga miljö jag vanligtvis springer i. Istället för att springa på platt asfalt i citymiljö, så var jag helt plötsligt på 1500-2700m höjd och skulle springa ett marathon, och det mitt andra marathon någonsin. Att jag sen slog min förväntningar med råge gjorde det hela till en toppen upplevelse.

Ironman Kalmar var inte min bästa tävling rent tävlingsmässigt, det var rent jäkligt på marathon delen, men som en helhet så var det en fantastisk tävling. Stämningen som publiken gjorde och stämningen mellan alla tävlande var något som jag inte upplevt någon annanstans. Att jag sen klarade av tävlingen är bara det för mig imponerande för det är sjukt långt.

Vätternrundan var en tävling som överraskade till det positiva. Från en början så tänkte jag, hur kul kan det egentligen vara att cykla 30mil runt en sjö. Men faktiskt så var det hur kul som helst, mycket cyklister men aldrig trångt och man kunde hela tiden haka på snabbare cyklister som kom bakifrån eller jaga ikapp långsammare cyklister. Det kändes aldrig som att jag cyklade i 10h eller 30mil, utan det var så pass kul att jag aldrig tröttnade på att sitta på cykeln.

Resten av tävlingarna har också varit roliga, men dessa har verkligen stuckit ut. Men nu är det slut för i år och det är dags att börja med uppbyggnadsträningen inför nästa år och tävlingarna som kommer där, men mer om det i ett annat inlägg.