241

Säsongen slut innan den började

Säsongen 2016 blev inte alls vad jag hade tänkt mig. Skadad redan i mars och fortfarande skadad när vi börjar närma oss slutet på juli. Men det känns bättre, även fast jag inte riktigt vill säga så, för det har jag sagt tidigare, bara för att åka på bakslag.

Karlbergs-IP - Håkan Brovell

Återhämtning

Trots att jag allra helst skulle vilja vara uppe i varv och träna ordentligt och köra tävlingar, så har den här skadeperioden nog varit bra för min kropp och hjärna. Jag har ska villigt erkännas varit väldigt dålig på att vila. Jag är en sån person som kör på, så länge kroppen orkar. Och kroppen orkar, den orkar mycket men frågan blir om kroppen orkar ta till sig all träning jag har gjort. Tveksamt. Därför har den här perioden varit bra, med mycket vila.

Återuppbyggnad

Nu har jag kommit igång lite smått med styrketräning samt simningen, men löpningen och cyklingen får jag fortfarande avstå tillsvidare. Men det som är bra är att jag nu kan träna utan att lägga fokus på att prestera tid, längd, fart eller mängd. Styrketräningen har jag fokus att bygga upp svaga muskler, samtidigt ser jag nu till att få tillräckligt med vila mellan varje pass. Därför kör jag bara ett styrketräningspass var 5:e dag, vilket ger musklerna tid att återhämta sig ordentligt.

Simningen är väldigt ostrukturerat just nu, vilket i sig är skönt. Men då simningen i sig är väldigt skonsamt så kommer jag trappa upp antal simpass, men tid och längd kommer hållas kort. Just nu håller sig passen inte längre än 35min och 1000m, så inga långa pass eller snabba utan bara skön simning i maklig takt för att åter vänja kroppen vid träningen. Vilan mellan simpassen räcker med sömnen, då det är såpass korta och lugna simpass.

Till detta kör jag även lite core och yinyoga övningar för att bygga upp bålstabiliteten samt bli mer flexibel. Så även om det är otroligt tråkigt att vara skadad, så om man bara tänker efter lite så går det att hitta lite ljuspunkter i det hela. Förhoppningsvis kommer detta göra min kropp starkare, samt att även jag lär mig att faktiskt våga vila lite mer än vad jag gjort tidigare.

240

Challenge Roth – DNS

Imorgon går startskottet för Challenge Roth, den tävling som jag har väntat på i ett år. Det var DEN tävling i år som jag sett allra mest framemot och planerat all min träning utefter. Men jag kommer inte stå på startlinjen på grund av skada.

Uttråkad - Håkan Brovell

In i det längst så har jag försökt övertala mig själv att jag ska köra, hoppats in i det längsta att mina fotproblem skulle hinna lösa sig. Men det har inte hänt utan jag har fortfarande problem och tillslut kom jag fram till att det gör mer skada än nytta att köra tävlingen. Jag körde Challenge Fuerteventura 70.3 skadad och det var ingen positiv upplevelse och att då köra dubbla distansen med samma skada är inte att tänka mig. Ska jag dessutom köra Roth, så vill jag vara i sån form att jag faktiskt kan prestera och inte bara köra för att ta mig igenom tävlingen. Som det är idag så kan jag inte prestera, då foten gör ont bara jag går, samt att jag inte har tränat ordentligt på 5 månader. Ska man ta sig an en Ironman distans och kunna prestera, så fungerar inte dem förutsättningarna.

Därför kommer jag inte köra Challenge Roth, utan nu siktar jag på att bli kvitt min skada helt och hållet och komma tillbaka starkare nästa år. Det var inte ett helt lätt beslut att ta, men det är rätt beslut. När varje litet steget jag går gör ont och att jag inte kan ta ett löpsteg utan rejäl smärta så är det egentligen ett rätt självklart beslut.

Men att ställa om rent mentalt har inte varit lätt. Jag är inte den som ger upp, och smärta har jag inga problem med. Men när jag inte kan utföra det som jag ska göra, då finns det ingen anledning att stå på startlinjen.

Så istället för jag önska alla som ska köra stort lycka till, och så får jag se till att stå på Challenge Roths startlinje ett annat år.

239

Premiär Huvudstabadet

Med tanke på hur vädret har varit idag så är det svårt att tror att detta faktiskt var i tisdags.

Huvudstabadet - Håkan Brovell

I måndags öppnade alltså Huvudstabadet för sommaren, och som jag skrivit tidigare så är detta Sthlm bäst bevarade hemlighet. För det är ofattbart att en utomhusbassäng som Huvudstabadet kan ha så lite folk som denna bassäng har. Genomför man med Eriksdalsbadet så är det som natt och dag, istället för att trängas med 10-15 andra på samma banan, så kan man här ha en 50m bana för sig själv.

Simningen

Så i tisdags drog jag iväg på lunchen till Huvudstabadet för att simma lite, pga min fotskada så försöker jag springa så lite som möjligt dvs i stort sätt ingenting och simmar istället. Jag försöker få upp kadensen i armtagen för att bli av med alla ”döda” delar i armtagen, så jag körde några 50m och några 100m där jag satte min Tempo trainer på 80spm (strokes per minute) och följde helt enkelt bipljudet. Min dröm är att kunna simma bekvämt med +/- 90spm, dit har jag en bra bit kvar. Men tanken är att jag ska köra nått sånt här pass där jag bara simmar en kort tid, men med hög frekvens för att vänja mig.

Skadeläget

Skadeläget är lite status quo. Det blir bättre, men blir inte sämre hellre. Kanske blir det lite bättre, men att det är så lite så att jag inte märker det. Men det gör fortfarande ont när jag springer och ömmar rejält runt hälsenan när jag sprungit klart. Det är även allmänt stelt, speciellt på morgonen och efter att jag suttit ner en längre tid.

Men det är bara att kämpa vidare med lite rehabövningar och hoppas det blir bättre.

238

Yin yoga

I min ”desperata” kamp mot skadorna så har jag nu hittat Yin yoga.

Yinyoga

Nu är jag ingen yoga expert, så det jag skriver i följande stycken kanske inte är helt korrekt enligt de som är riktigt inne i yogavärlden.

Ashtanga yoga

Tidigare när jag kört yoga så har det varit den klassiska Ashtanga yogan, främst med fokus på korrekt andning, Ujjayi Pranayama och rätt kroppsställningar, Asanas. Om jag förstått det rätt så är Ashtanga yoga mycket centrerad kring andingen. Du håller varje position efter ett antal andtag och fokus ligger väldigt mycket på själva andningen. Ashtanga yoga är också en krävande träning där styrka, uthållighet och svett utgör unika aspekter av denna traditionella yogaform.

Yin yoga

Yin yoga är en återhämtande yogastil som handlar om att ge sig hän och släppa taget för att stilla kropp och sinne. Det är en motvikt till yangbaserade, mer fysiskt krävande yogaformer, som t ex Ashtanga yogan.

Yin yoga kännetecknas av passiva positioner med en lätt, mjuk stretch, utförda i stillhet och medveten närvaro. Det som skiljer Yin yoga från vanlig stretch och mer fysiskt krävande yoga är att varje position hålls i minst 3-5 minuter, är man nybörjare räcker 1-3min. I Yin yogan vill man komma åt kroppens bindväv, istället för musklerna. Detta uppnås genom att inte gå så djupt i stretchen och hålla positionen en längre stund. Stort fokus ligger på området runt höfter och ländrygg. Dessa är särskilt rika på bindväv och lagrar enligt yogafilosofin mycket fysiska såväl som emotionella spänningar.

Med tanke på att jag har en rörlighet som ett kylskåp, så tror att min kropp kommer må mycket bättre av mer rörlighet. Nu kanske många tror att Yin yoga inte verkar vara något jobbigt. Det vill jag härmed direkt dementera, Yin yoga är jobbigt och det är gör ont. För kroppen vill inte bara slappna av och falla till golvet i vissa positioner, men det gäller att orka motstå den smärta som uppstår och hålla ut tiden.

Det kommer inte vara en träningsform som kommer ge någon quik fix, utan detta kommer ta lång tid och kommer generera väldigt små framsteg. Men det är en träningsform som jag tror kommer ge min kropp det som jag behöver för att kunna hålla mig skadefri framöver.

237

Ortopeden

Följetongen med foten fortsätter och det är dubbla tummar ner.

Dubbla tummar ner

Den har inte blivit bättre, men en god nyhet är iallafall att den inte blivit sämre heller. Efter Fuerteventura så insåg jag rätt snabbt att om jag ska klara av att springa ett marathon i mitten på juli så måste jag börja springa igen. Och det har jag gjort och det gör ont, iallafall till en början, sen släpper det mer när muskler och senor blir varma. Sen är det märkligt att ibland när jag går så känns det helt normalt, dvs ingen smärta. Medan vid andra tidpunkter kan dra i musklerna och senorna och göra riktigt ont. Smärta är inte lika konsekvent och jag hoppas det är ett positivt faktum.

Ortopeden hos Gå och löpkliniken

Men nu på fredag ska jag till en ortoped på Gå och löpklinken för att undersöka foten. Jag har på senaste tiden börjat misstänka att jag kan ha trampat sönder fettkudden under hälen. Så det är en sak jag ska kolla upp där, men även om jag belastar foten på felaktigt sätt.

Historien lär fortsätta ett tag till om foten.